Inte för att jag har så mycket påsk-känsla, om det nu finns nåt sånt uttryck. Det ska bli smarrigt att äta en riktig påskmiddag imorn, och kanske att mamma har fixat nåt påskägg - det jag fick av Agge i förra helgen har efter några dagar slunkit ner det, så en påfyllnad skulle behövas :)
Vårkänslorna sprudlar däremot, och idag har jag fått massvis av frisk luft!
Idag blev jag nämligen hämtad av mina kamrater, och tillsammans åkte vi lite norr om Djupvik, vid Loftas kust och hade picknick på tomten vid en sjöbod som så käckt var döpt till "Lilla Öland". Massor med god mat - pannkakor, hemmagjort knäckebröd, sallad och muffins och rulltårta och jag vet inte vad! Och massor med kaffe. Såklart! Vi bänkade oss på filtar i solen, och skrattade och pratade och berättade om saker som har hänt sen sist. Men mest skrattade vi. Citatet i dagens titel kläckte Becca igår när vi var på Nya Condis och fikade, och jag fastnade för beskrivningen - som självfallet lockade fram massor av skratt. Det är helt fantastiskt att vara hemma och träffa de här underbara flickorna som alltid kommer ha en varm plats i mitt hjärta. Tack!
Annars har det inte hänt så mycket mer idag, förutom att jag har jagat katter lite fram och tillbaka. När jag råkade lämna Biblioteksdörren obevakad ett kort ögonblick imorse passade de på att skynda sig upp i fönstret för att jaga flugor, samt välta en redan skadad cissus... Som tur var lyckades jag fånga in dem i Tvättstugan innan de satte av att galopperande jaga varanda genom hela huset och in i sovrummet som Sickan öppnat dörren till, över mamma och pappa som fortfarande sov sött, intet vetandes om kaoset i Biblioteket.. Och jag hade faktiskt tänkt städa, men fastnade i HP5, och sen hann mamma före. Faktiskt.
Japp! Våren är i alla fall kommen ordentligt. Om en två tre dagar har nog de blåa slagit ut ordentligt, för igår hittade jag en som såg ut såhär:
Fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar