Ungefär så är det när jag går på morgonpromenad. Jag drar på mig mjukisbyxor och nån tröja och bara går. Däremot har jag upptäckt att det inte är alla som gör så. Både igår på min vandring runt Kolstad och idag när jag gick i Slottskogen så har jag mött två små damer, helt oberoende av varandra. De är i övre medelåldern, kanske runt 55, och utrustade med bra skor, vindjackor och gärna keps samt vandringsstavar. Klokt, verkligen. Det som har fått mig att reagera är att de dessutom har läppstift och snygga, men ack så diskreta, örhängen.
Kanske känner sig dessa damer precis som Maria Montazami, "exposed", om de går utanför dörren utan sitt läppstift. Eller - som jag fantiserade om igår, när jag såg den första damen, så kanske de hoppas att de idag, äntligen, ska träffa Honom när de går samma promenad som de alltid brukar, och vill vara lite extra fina. Eller så kanske de bara motionerar på väg till något viktigt möte.. Hur som helst så kände jag väldigt exposed, i min totala osminkade verklighet.
I övrigt har jag idag känt mig riktigt kvinnlig. I julas fick jag ett lila nagelack, som jag gärna ha velat använda - men inte kunnat öppna. Så det har legat oanvänt i min låda, och varje gång jag har fått för mig att måla naglarna har jag försökt att öppna det, utan att lyckas. Idag däremot! Tog jag fram min verktyslåda (färg: rosa) och tog ett grepp med tången (färg: rosa handtag) runt locket och vred till. Ta-daa! Så nu kan jag äntligen använda lacket - som förövrigt matchar de scarfs vi har på Strand nu. Ferpekt.
För ett år sedan ungefär var det en utställning på VIDA med läppstift och nagellack av Åsa Jungnelius. Här är en bild från det:
Lite farligare, lite mer exposed, än vad det annars brukar vara med läppstift och nagellack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar