Ikväll har jag varit på vårkonsert i Löts kyrka, och njutit av skönsång från Martinuskören. Det var vackert och vårigt, och det kändes ända in i själen när de sjöng molltonerna i de svenska visorna.
Jag älskar det svenska vemodet som finns i de sångerna. De där spröda, sorgliga tonerna i sånger som egentligen handlar om vackra saker som friska vårvindar eller fina kristaller. Det är något speciellt, särskilt när de levereras i en vitkalkad kyrka i skymningen.
Nu ska jag umgås lite med föräldrarna innan denna dagen också går ifrån vårt liv.
Tjipp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar