"Det kommer ju bli brutalt"

Dagens rubrik var ord från min kära vän Josse när jag berättade att Christoffer skulle följa med till Arlanda kvällen innan jag åker.

Det var ganska brutalt, men jag är verkligen glad att han följde med. Att vi fick den sista, svåra stunden tillsammans precis som alla andra, härliga stunder vi har haft den här sommaren.

Vi åkte från Kalmar vid sju igår, och redan på det flyget upp var jag totalnervig. För ett kontrollfreak som mig har det här varit jobbiga dagar, och det har varit nära nervösa sammanbrott gång på gång. Så på ett sätt var det skönt att vara på väg, men jobbigt att vinka av mamma och pappa såklart. På Arlanda anslöt Lovisa och Calle efter en liten stund och vi intog en måltid på en plats jag antagligen kommer besöka igen inom en kort framtid - McD. Maria kom förbi också, jättehärligt att få en lycka-tillkram av henne innan resan började.

Tillsammans med Calle och Lollo satt vi och skrattade och fnattade tills klockan blev elva ungefär, och sen checkade vi in på vårt lilla rum på Rest&Fly. Ett rum med en säng och toalett i korridoren som man bokar i 10 timmar - supersmidigt! Kan inte påstå att det blev många timmars sömn för mig, var väldigt nervös, och vaknade kvart i fyra av mig själv - när händer det liksom? Vid halv fem var vi på terminal två och rätt gate, så efter incheckning så var det ett tårfyllt farväl med kyssar som inte ville ta slut (ja, som på film, skulle jag tro...)

Och nu sitter jag här och ska boarda första flyget till Amsterdam om några minuter. Håll tummarna att allt går som det ska!

Puss till er alla och framförallt till världens bästa kille som jag kommer sakna varje minut jag är iväg!

//M